Som jag har lovat kommer nu en uppföljare av "Hon på andra sidan skärmen". Vem är jag? Missade du förra inlägget kan du klicka här: http://louisehaugen.blogg.se/2012/october/hon-pa-andra-sidan-skarmen.html

 

Idag kommer jag att berätta mer om den mediala sidan av mig. Dels eftersom jag skrev en del om det i mitt senaste inlägg. Det kan väl vara kul att förstå åtminstone en liten del av vad jag pratade om, höhö!

 

När man träffar mig är nog inte första tanken på att jag snackar med djur och mediterar. Men lär man känna mig och ser mitt stora intresse för djur och natur, samt min förmåga att läsa dem, tror jag att man kan förstå hur det ligger till. För många låter det konstigt, men så är det. Det går inte att bevisa genom forskning vad jag vet, men jag har bevis så att det räcker åt mig själv. Det finns inget som kan övertyga mig om att det är påhitt eller vild fantasi.

 

Jag har nog alltid varit öppen för andevärlden. Jag har ofta känt på mig saker som ska hända, känt mig iakttagen, känt närvaro, mycket Deja Vú-upplevelser och alltid haft lätt för att läsa av djur och människor. Men för tre år sedan fick jag kontakt med några tjejer som sysslade med djurkommunikation. Vet du inte alls vad det är så kan man enkelt förklara det som att du är ett medium och pratar med andar -fast med djur. Levande som döda. Detta är då en telepatisk kommunikation.

 

Jag fick en hjälp på traven med att börja meditera, lära mig att öppna och stänga mig själv, första kontakten med djur, växter, änglar och mina guider. Det är riktigt spännande och lärorikt, och som nybörjare är allting otroligt kul. Man vill bara fortsätta prova på och lära sig. Jag fick börja med små övningar som att prata med stenar, träd och täxter. När jag frågade en sten efter något viktigt den ville berätta för mig så svarade den:

 

"Sparka inte på den som redan ligger" Det tyckte jag var ett fullkomligt klockrent svar!

 

Jag har pratat med många djur, men har alltid tyckt att det varit lättast att göra det under meditation, när man bara fokuserar på djuret. Först nu har jag börjat kunna prata med dem när jag gör annat samtidigt, som tex när jag tittade på tv och Elwira kom till mig. Om jag inte är utomhus så brukar jag även skriva ner hela konversationen med djuret, eller den jag pratar med. För en vecka sedan pratade jag även med en valp som sa att hon inte tyckte om kopplet eftersom det begränsade henne så mycket. Det är klart, barn vill ju leka och utforska! Men jag sa till henne att det bara är att vänja sig, haha. Då "suckade" hon bara.

 

Min ena katt Simba är otroligt viktig för mig. Under meditationer så visar han sig som ett stort lejon, tänk dig Aslan från Narnia -fast tre gånger så stor och så lyser han i guldgult ljus. Han är otroligt mäktig och vis. När jag mediterar brukar han ta med mig till sin skog, det är en riktig sagoskog med mossbeklädd, småkullig mark och fullt med naturväsen som dansar mellan träden. Simba har berättat mycket för mig, och det har även Elwira gjort. Båda två har pratat mycket om livet och viktiga saker jag ska tänka på.

Min kära hund har nyligen börjat prata med mig också. Vi har haft Frida i två år men jag har faktiskt aldrig pratat med henne någon gång. Det är nog två veckor sedan som hon första gången sa något som jag faktiskt hörde. Jag har en känsla av att hon försökt säga saker förut, men att jag inte har lyssnat. Hur som helst ber hon mig att lyssna på naturen. Se vad den vill och notera varje liten detalj, då ska jag komma att utvecklas, säger hon.

 

Det är skönt att jag inte behöver sätta mig och meditera så fort jag ska prata med djur. Nu kommer de oftast själva om de vill ha sagt något. Håller jag på och frågar mina katter en massa saker hela tiden så brukar de be mig att sluta tjata, så det är lika bra att de får komma till mig om de vil något istället. Ni ver hur katter är, haha.

 

Denna sidan av mig själv är inget jag går runt och pratar om, men jag är absolut inte rädd för att säga som det är. Skulle jag påstå att ett djur tycker på ett visst sätt och någon undrar hur jag kan veta det, är det självklart att jag berättar hur och varför. Även om detta är häxeri för många så börjar folk bli mer intresserade och öppna för bland annat djurkommmunikation. Otroligt skönt tycker jag.