Någon enstaka människa som läste mitt senaste inlägg undrar kanske vad det var som gjorde mig förbannad. Det kan jag förklara nu.

 

http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2227478

 

Den 9 oktober såg jag ett kort inslag i TV där det visades klipp när en Rottweiler bitit tag i en pojke och inte ville släppa. Detta hade skett på en tunnelbanestation, tågstation eller liknande. Grejen som gör mig förbannad är medias sätt att berätta om såna här händelser. De säger det med betoning på rasen.

 

När det sker "hundattacker" nämns det sällan vad det är för ras på hunden -om inte det är de sk. "kamphundsraserna" eller de "farliga" raserna. Är det en Jack Russell, Labrador eller en Pudel nämns aldrig vad det är för ras på hunden och det blir sällan reaktioner i media, men så fort en hund med bred skalle biter tag i någons ben blir det kaos i samhället. Det är därför du aldrig har hört om en söt liten pudel som har attackerat någon.

 

Ingen verkar förstå att nästan allting som utlöser hundens betéenden är människan själv och mycket beror på hundens uppfostran. Har hunden haft psykiskt instabila föräldrar är det klart att det kan ärvas ner i generna, men det är sällan hänt. Du köper inte en valp med psykiskt instabila föräldrarhundar.

 

Jag vet om att flera av dessa bredkäftade raser har avlats för kamp -en gång i tiden. Det är längesedan nu och hundarna avlas numer till att bli kärvänliga familjehundar, även om det kan finnas en del vakt i dem, vilket jag personligen bara ser positivt på.

 

Rottweilern -som ett gott exempel- är en brukshundsras precis som Schäfern (som bl.a. används av polis och som skyddshundar). Från början avlades de till vakt, och eller kamp, men är som sagt en brukshund nu. Brukshundsraserna är aktiva raser med skarp hjärna som behöver mycket mental aktivering och träning. De lämpar sig bra till lydnad, spårsök osv.

 

Det är här det ofta slår fel med hundägarna. De tar sig an en aktiv hund, men när hunden inte får utlopp för sin energi hittar hunden på hyss istället. Det kan leda till både psykisk instabilitet och tvångsbeteenden. Ägaren vet inte hur denne ska hantera detta och det förvärras. Till att börja med kan hunden börja morra på cyklister, främmande människor eller föremål. Till slut kan det leda till att hunden jagar dem istället. Kommer hunden då ikapp kommer det naturliga jaktbetéendet in och hunden hugger tag i "bytet".

 

Det är alltså husse & matte som är ansvarig för hundens betéende.

 

Något som stör mig så enormt mycket är att människor verkligen tror på medias version av det hela. På nyheterna visas bara de "farliga" rasernas angrepp och detta gör att folk tror att DE är djävulska och att Pudeln och Labben är änglalika. Jag känner många som helt stänger av när man pratar positivt om "kamphundarna". Det räcker i princip att man säger att de är fina! Och jag blir så grymt förbannad när man inte ens kan försöka ta in något nytt och se saken ur en annan vinkel. Jag som träffat många hundar genom mitt liv, dels genom utbildningarna i skolan, VET att en Rottweiler är en nallebjörn. Det är hemsk synd att människor inte vill se individen och bara ser rasens förflutna.

 

Bilden lånad från SKK http://www.skk.se/hundraser/rottweiler/