Dagen började med mensvärk. Jag vaknade sent, skulle duscha hitta kläder, sminka mig, käka och hitta mitt borttappade busskort. Inget gick som det skulle kan jag säga.

Jag hann varken sminka mig eller torka håret. Busskortet är spårlöst försvunnet och jag glömde såklart mina hörlurar. Fan, fan, fan. Sen till bussen och utan busskort eller hörlurar, osminkad med blött hår och mensvärk. Pinsamheten när man ska förklara för busschauffören hur det ligger till och att jag får böta 1000:- om en kontrollant kommer in, att jag får skylla mig själv. Men jag slapp betala på första bussen iallafall. På andra bussen var jag tvungen att betala, jag gillade inte den chauffören.

När jag äntligen kom till skolan var bussen såklart sen och jag fick sminka mig på några få minuter, för att sedan kuta genom en ekande korridor och knacka på varje klassrum för att jag inte visste vilken sal vi skulle vara i.

Skoldagen har nu gått och jag har ont i huvudet. Hela dagen har varit kass. Jag har fått hjälp av en kille som är lite synsk, eller vad man ska säga. Han såg framför sig hur mitt skolskåp såg ut och sa att busskortet fanns där. Men icke. Jag har letat genom hela skåpet och allting jag hade däri. Korthelvetet är fortfarande borta.

Nu sitter jag på bussen från skolan till stan och jag har ca en halvtimma på mig att äta innan jag ska kolla ögonen hos optikern. Tur att det finns subway. Dock slutar väl dagen med att jag ska ha glasögon, mer mensvärk och ett fortfarande borttappat busskort. Jävla skithelvete.